Halvor glider ifrån varandra. Gnuggar ögonen, dom sitter fortfarande ihop. Har suttit i fönstret och tittat ut nu ett tag. Ett bra tag, börjar kännas som att himmelen får färg. Vågar inte gnugga ögonen för då försvinner den.

Jag gjorde musik idag. Sov ingenting på natten så det var skönt att piggna till lite. Låten är nästan färdig, jag vill spela den för dig, för många. Hela världen ska lyssna, jag ska göra ett intryck. Ni kommer aldrig lära känna mig, men ni kommer ihåg mig ändå. Det där speciella.. Snart så.


Dom senaste två veckorna har jag knappt pratat med någon. Det har varit.. skönt tror jag. Vissa känns totalt meningslösa och vissa har jag inget gemensamt med längre. Dom vet nog om att det inte finns något kvar, det kan inte bara va jag som känner det.