well the truth is.. i miss you. terribly. sådär jag sa det.
drömde om oss igen. vi gick och höll hand, vi skulle tydligen hem till någon. ditt bruna hår flög i vinden, och mitt flög knappt alls.. jag var annorlunda, du var annorlunda. jag log mycket, och du log ännu mer. dina ögon glittrade i höstsolen, det var nästan som att man glömde tid och rum när man tittade..

jag spelade för dig, du fick mig att glömma ord och ackord. du frågade varför jag inte spelade som jag gjorde när du stod utanför ytterdörren. -jadu.. det är bara du.
berättade att jag kunde spela för hela världen, få rätt på varje ackord, varje ord varje ljud, men för dig skulle jag göra fel hela tiden.

nån annan än jag som tänkt på
varför jag bara drömmer i sagor?