Del 1.
Jag var kalle Anka, jag hade den berömda sjungande ankan. Men det var bara en bluff.. det var bara en uppblåsbar anka, med en flöjt där inne. Jag använde luften där inifrån för att få fram ljuden den gjorde. Bara en förstod vad jag höll på med, bara en.
Del 2.
Jag var hos mina kusiner, dom var jättekonstiga. Jag mådde inte så bra, så jag skulle bara dit och sova så jag kunde må bättre igen. Dom vuxna där betedde sig konstigt, som troll som väntade på att få äta upp en. Tröttheten och illamåendet försvann, så allt jag väntade på nu var att mina föräldrar skulle hämta mig. Vi gick ut till garaget, där deras nya pappa stolt visade upp sin söndriga lila ferrari. Alla glasrutor, allt på insidan var söndrigt.. men plåten var okej. Han skulle bygga upp den igen sa han. Barnen var vakna, och sprang runt och lekte. Jag blev fast på undersidan, och tog en liten gitarr och spelade med ena barnet. Det fanns nästan ingen luft kvar där inne, och jag kände mig tröttare och tröttare.. då kom deras nya pappa och lyfte upp bilen, och frågade varför jag hade gjort sådär. Yrt berättade jag hur bilen hade ramlat ner över mig, och att pojken där med basen hade hållt mig sällskap. Han skrattade och sa att det där va näcken. ehm?
Min mamma kom snart därefter, hon hade tagit körkort. Hon körde på fel sida av vägen, och berättade att så fick man göra ibland. Hon sa också nånting konstigt om deras nya pappa. Han hade köpt bilen ny, och sen kvaddat den för att säga att han hittat den billigt..
Del 3.
Det var intergalaktisk tävling, om vem som kunde få fram snabbast 486 jordprodukter. Det var 486 mycket speciella varor, och alla fick en individuell lista. Jag, Svampbobfyrkant och min vän (tyvärr inte min riktiga)Bubbel, den rosa Bläckfisken. Egentligen var han ingen bläckfisk alls, han kunde göra sig till vad som helst. Just nu var han nånting med många armar, för att vi skulle göra det här så snabbt som möjligt. Vi gick in på en stoooor affär, och började med vår lista. Två apelsiner, tre hekto kaffebönor.. osv. Vi lyckades få fram alla 486 saker från just den affären, och kom fram till kassan. Vi lämnade fram allting, och killen i kassan började dra allting. Så sa han priset, 3526 kronor. -Oj jag har bara 240 med mig.. Managern kom direkt. Killen i kassan visade kvittot för honom, han tog på sig glasögonen och log jättemycket och sa, dom är här. Dom berättade att vi skulle få allting gratis så fort vi gått med på en intervju, vi hade vunnit en hemlig tävling.
Bubbel viskade om att nånting var skumt med det här, men vi gick med ändå. Vi kom in i ett rum där dom sa, vi kommer om en liten stund. Bläckfisken gjorde sig till en telefon för att vi skulle kunna komma ut därifrån ifall att, men dom bröt linjen direkt.
Vi satt där.. väntade. pratade massor om minnen och sånt. Jag såg att hans telefonsladd fortfarande var inkopplad. Jag gick och drog ut den, och sa att dom säkert lyssnade på vad vi sa. Tyvärr hade jag rätt, precis efter jag dragit ut hörde vi ett skrik, och dörren slogs upp. Ni kommer aldrig komma härifrån, Aldrig!
i bakgrunden hörde vi bob marley från övervåningen
han stängde dörren och vi började prata om att komma därifrån. Bubbel gjorde sig till ett papper och sköts under dörren. Han öppnade till mig, och vi började klättra. Vi klättrade utanför huset, på byggställningen. Vi kom närmre musiken, Bob hade tagit en paus och en tjej sjöng istället. Vi satte oss i soffan brevid, och jag fick micken. Jag började sjunga om att jag kom till jorden med stort rosa fluff, och om vilka svin som hade lurat oss..
och låten jag vaknade till: bob marley, i shot the sheriff.
Del 4, tyvärr i vaket tillstånd.
Mina planer blev förstörda, nästan utan ett ord från dig. Mina försök att rädda dom var meningslösa, du svarade aldrig. Du kommer nog inte göra nånting idag heller, varken skriva eller ringa. Det kommer passera som om det bara var en tanke, en dröm. Du minns nog inte längre. För jag vet inte vad du håller på med längre..
Jag var kalle Anka, jag hade den berömda sjungande ankan. Men det var bara en bluff.. det var bara en uppblåsbar anka, med en flöjt där inne. Jag använde luften där inifrån för att få fram ljuden den gjorde. Bara en förstod vad jag höll på med, bara en.
Del 2.
Jag var hos mina kusiner, dom var jättekonstiga. Jag mådde inte så bra, så jag skulle bara dit och sova så jag kunde må bättre igen. Dom vuxna där betedde sig konstigt, som troll som väntade på att få äta upp en. Tröttheten och illamåendet försvann, så allt jag väntade på nu var att mina föräldrar skulle hämta mig. Vi gick ut till garaget, där deras nya pappa stolt visade upp sin söndriga lila ferrari. Alla glasrutor, allt på insidan var söndrigt.. men plåten var okej. Han skulle bygga upp den igen sa han. Barnen var vakna, och sprang runt och lekte. Jag blev fast på undersidan, och tog en liten gitarr och spelade med ena barnet. Det fanns nästan ingen luft kvar där inne, och jag kände mig tröttare och tröttare.. då kom deras nya pappa och lyfte upp bilen, och frågade varför jag hade gjort sådär. Yrt berättade jag hur bilen hade ramlat ner över mig, och att pojken där med basen hade hållt mig sällskap. Han skrattade och sa att det där va näcken. ehm?
Min mamma kom snart därefter, hon hade tagit körkort. Hon körde på fel sida av vägen, och berättade att så fick man göra ibland. Hon sa också nånting konstigt om deras nya pappa. Han hade köpt bilen ny, och sen kvaddat den för att säga att han hittat den billigt..
Del 3.
Det var intergalaktisk tävling, om vem som kunde få fram snabbast 486 jordprodukter. Det var 486 mycket speciella varor, och alla fick en individuell lista. Jag, Svampbobfyrkant och min vän (tyvärr inte min riktiga)Bubbel, den rosa Bläckfisken. Egentligen var han ingen bläckfisk alls, han kunde göra sig till vad som helst. Just nu var han nånting med många armar, för att vi skulle göra det här så snabbt som möjligt. Vi gick in på en stoooor affär, och började med vår lista. Två apelsiner, tre hekto kaffebönor.. osv. Vi lyckades få fram alla 486 saker från just den affären, och kom fram till kassan. Vi lämnade fram allting, och killen i kassan började dra allting. Så sa han priset, 3526 kronor. -Oj jag har bara 240 med mig.. Managern kom direkt. Killen i kassan visade kvittot för honom, han tog på sig glasögonen och log jättemycket och sa, dom är här. Dom berättade att vi skulle få allting gratis så fort vi gått med på en intervju, vi hade vunnit en hemlig tävling.
Bubbel viskade om att nånting var skumt med det här, men vi gick med ändå. Vi kom in i ett rum där dom sa, vi kommer om en liten stund. Bläckfisken gjorde sig till en telefon för att vi skulle kunna komma ut därifrån ifall att, men dom bröt linjen direkt.
Vi satt där.. väntade. pratade massor om minnen och sånt. Jag såg att hans telefonsladd fortfarande var inkopplad. Jag gick och drog ut den, och sa att dom säkert lyssnade på vad vi sa. Tyvärr hade jag rätt, precis efter jag dragit ut hörde vi ett skrik, och dörren slogs upp. Ni kommer aldrig komma härifrån, Aldrig!
i bakgrunden hörde vi bob marley från övervåningen
han stängde dörren och vi började prata om att komma därifrån. Bubbel gjorde sig till ett papper och sköts under dörren. Han öppnade till mig, och vi började klättra. Vi klättrade utanför huset, på byggställningen. Vi kom närmre musiken, Bob hade tagit en paus och en tjej sjöng istället. Vi satte oss i soffan brevid, och jag fick micken. Jag började sjunga om att jag kom till jorden med stort rosa fluff, och om vilka svin som hade lurat oss..
och låten jag vaknade till: bob marley, i shot the sheriff.
Del 4, tyvärr i vaket tillstånd.
Mina planer blev förstörda, nästan utan ett ord från dig. Mina försök att rädda dom var meningslösa, du svarade aldrig. Du kommer nog inte göra nånting idag heller, varken skriva eller ringa. Det kommer passera som om det bara var en tanke, en dröm. Du minns nog inte längre. För jag vet inte vad du håller på med längre..

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home