23 December (några år senare)

Dörren stängdes igen bakom mig, och jag tog försiktiga steg i den hala trappan. Skyltar med ”Varning för ras” och sura miner överallt. Det märktes att det var dagen innan jul, alla var stressade och skyndade hit och dit. Själv tog jag det lugnt.. Jag var på väg till en skolpjäs, min son var ju med. Han hade lyckats tjata på sin mams, det slutade med att hon motvilligt tillät mig att se på. Flytten hade varit hård mot honom, och allt jag ville var att han skulle ha det bra.

23 December.

Jag har tömt min lägenhet på doften av sex, och kan äntligen släppa in folk innanför dörren igen. Julen är på g, och jag har inte ens börjat göra i ordning för nånting.. Dom kommer imorgon, med samma höga förväntningar som förra gången. Suck.. Ikea, här kommer jag. Fylla lägenheten med möbler, om än för att lämna tillbaka det dagen efter. Bilder av en lycklig familj plockas fram, det också för att läggas undan dagen efter.

Peace out, kukhelvete.

Ni gav mig ingenting, ni bara tog och tog som dom svin ni alltid varit
ni fick som ni ville, finns inget kvar

och så jävla mycket skit som går runt.. folk som inte ens känner mig tror dom vet allt
inte en jävel här som känner mig, vafan går du då och säger saker du inte vet nåt om?

du vinner, jag försvinner nu.

Jag och några andra, vi hade vars en pokemon. Vi bodde ute i skogen, men en stor fabrik hade byggts i vårt område. Vi hade tagit oss in, ätit upp deras mat och tryckt på deras knappar. Dom visste att vi var där, och dom jagade oss. Min pikachu liknande sak och jag hade hur kul som helst, den zappade alla och hoppade så snabbt att det såg ut som att den flög fram som blixten. Fast jag minns inte hur det slutade..

En gammal sönderfallen lägenhet. Bakom en av skafferi dörrarna gömde sig en massa kakor och godis. Jag tog några händer fulla, och la det i min ficka. Gick snabbt därifrån och hoppades att ingen hade sett.. Min pappa kom hem. Han hotade med bältet. :S

Jag var på konsum.. dom hade en jubileums fest. Man kunde åka i deras personal hissar, lagerhissar och alla hissar man kunde tänka sig. Men det var inga vanliga hissar.. det var hissar där man spände fast sig och blev ivägskickad. Dom som ställde sig i hissarna kom inte tillbaks.

Jag höll på att bli indragen på mentalsjukhus, och konstigt nog hade jag min bärbara dator med mig. Msn klinkade till, det var Martina som skrev. :* Oj shit, jag kommer snart. Satte mig ner på marken och svarade, :** kom tillbaks snabbt, håller på att bli inskriven på en anstalt lix.. >_>

tänk på mina läppar, tänk på mina kyssar
tänk på min beröring, tänk på min hud
tänk på min röst, tänk på mina ord
tänk på kramarna, tänk på närheten

jag var på en rock festival.... men jag märkte att jag inte kände någon där, så jag stack.. ohc utöver det hade jag bara tshirt och pyjamas byxor på mig, så jag stck hem. jag mötte martin på vägen, han sa nånting om festivalen och så pekade jag på mina byxor. han skrattade och sa aadet var nån konstig översvämning.. jag skulle rädda en kompis, och jag hade världens bästa plan. jag hade två flytvästar och snören, som jag band fast nånting och började dra. för när man inte hittar land, vad är det första man tittar på? månen. en tjen från grannskolan såg vad jag höll på att göra, men förstod inte ett dugg. hon skrattade nog.. men hon blev jättechockad när min kompis kom. allt funkade såklart.

jag var en forskare, jag forskade om andra dimensioner, tid och rum och allt sånt där. vi kom fram till att man kunde förflytta sig. vi byggde en maskin, och jag åkte iväg. den förösta var så slö så att man kunde se hur allting förflyttades. man såg att halva foten va borta, att jag kände den men såg den inte där.. jag kunde ta min hand genm där den var, utan att känna den. men jag kände foten, och den kände nånting annat. hela jag kommer fram. det var där vi var, för två tusen år sedan. jag var där i några minuter, men jag såg något monster komma mot oss. den dino, den kommer. jag hann komma tillbaks.. vi fortsatte jobba. jag minns hur det kändes när man åkte genom det. fy fan va skönt det var... jag gjorde många resor inatt, på ett ställe hade det gått så fel, att vi hade kommit till ett paralelt universum. min akkompanjon hade blivit utsatt för något hemskt, var alldeles uppskuren och allting. han sa att han hade fått order om att offra delar av mig för att rätta till allting.. jag hann därifrån. jag började boxa på en skärm, och jag såg på chatten att jag var en boxningskämpe. man kände slagen i mina armar. jag kom tillbaks..
vi rättade till exakt allting, och nu använde vi teknologin för att upptäcka nya världar..

jag åkte genom, den sattes på, en vind kom genom rummet. en till vind kommer genom rummet, genom hela mig. jag tittar på min älskling, som njuter av att se mig så uppfylld. jag tittar på henne med kärlek i ögonen, fy fan vad det här är skönt

det är nånting som känns.. varje andetag, varje hjärtslag.
hur kunde allt hamna i en stasis? det bara finns.. men ändå inte.

På en minut förvandlas ett rum fullt av skratt och liv till ingenting. Total tystnad, kyla tillomed. Men det är ändå rätt skönt att sitta i skolan i pyamasbyxor och t-shirt.. händer inte såvärst ofta, så jag passar på.

Jag kom fram till en sak igår. Jag har klippt av nästan alla band här, jag bara går och väntar. Jag väntar på att brevet ska komma, jag väntar på biljetterna, jag väntar på flyttlådor och gråtande farväl och lycka till. Amagad records, min skivaffär i Belgien, snart kommer jag. Varför just Belgien? Sverige har jag testat leva i.. vi vet ju båda hur det gick. Jag vill bort, börja om på nytt. Det verkar bra där.. Språket är lätt att förstå, vissa människor verkar trevliga. Såklart så skulle man ju kunna träffa Joanne också, men det är bara ett plus. Hon är precis som jag, fast.. utan allt det dåliga som hänt mig. Hon är min bästa vän, den jag berättar allt för.

Men det handlar inte om henne. Det handlar om att jag vill ha ett nytt liv, någon annanstans. Det hade lika gärna kunnat va Australien, eller så långt västerut man kan komma i usa.

Äh, jag vet inte vad det handlar om. Jag skiter i om jag tjänar miljoner, jag skiter i om mitt hus har inomhuspool eller inte. Jag vill ha ett bra liv, ett glatt liv. Jag vill skratta och le, och bara ha det bra. Jag vill sitta i min trädgård och titta på solen, stjärnorna och molnen. Jag vill vakna brevid värme och närhet, jag vill bara ha det bra..

Om ett halvår åker jag och Emelie till Italien. vi ska somna på stranden, och bara njuta av allting. Frihet, svala nätter och bara oss själva. Kanske jag stannar kvar, kanske jag har något att komma tillbaks till.. Jag vet ingenting än. Imårn skickar jag iväg alla ansökningar, alla brev som ska iväg. I övermårn kollar jag upp vad som behövs för att flytta och få hjälp med att komma igång. Boende, arbete.. en ny start.

Sex länder jag hade kunnat tänka mig att bo i: Australien, Italien, Frankrike, Belgien, Tyskland, och ja.. Amerikatt. Det fanns ingen tärning till hands, så jag ritade en snurra.. Det land som fick tre streck först, det fick det bli. 12 streck senare var det bestämt. Ingen aning om hur det kommer bli, vad jag kommer göra, hur jag kommer bo. Men förberedelserna börjar nu..

Jag var inte vaken hela natten, jag gick och la mig tidigt. Men drömmarna jag haft.. shit. Men nä, kan inte ens skylla på drömmarna för att jag är vaken nu. I min trötthet råkade jag ställa om klockan också, och inte bara larmet. så den tjöt till när klockan va fyra istället för sju. Konstigt nog är det fortfarande en bra dag, fastän jag inte har något att se fram emot. Knepigt..

Så tillbaks till mina drömmar. Allt som behövdes för att jag skulle drömma om Milla var att hon gick in på min helgon. Det tog fram allt om henne nånstans i det undermedvetna, för jag reagerade knappt när jag såg det egentligen. Det var som den där dagen, när vi var och handlade, bara hon och jag. Om man känner sig bra när man går själv, känner man sig ännu bättre när man går brevid henne alltså.. hon har den attityden jag får när jag är ute. Så vad gjorde jag och milla? Det var nånstans på natten, vi pratade mest, tills hon tog fram nåt pulver. Hon skrattade och sa nånting ohörbart, hällde det i sitt glas och sa skål. Vi satt och drack där ute, i vår ensamhet. Hennes drink gick till henne direkt, för hon blev konstig och inte som milla alls längre.. som när man drömmer om någon, men man vet att det inte är den personen egentligen.

Jag drömde om angelica också. Men det var sådär extrem privat så det tänker jag inte skriva.. :b

Det var överesvämmning i malmö, och jag var mitt i allt. Jag var i badkläder.. Jag simmade förbi bilar, människor som satt på bilarna smälte i solen. Jag kom till ett område som inte var översvämmat.. en cykel kommer mot mig, långt där borta. Fan va snabbt han cyklar.. han tänker inte svänga. Jag går åt sidan, och cykeln fortsätter rakt fram. Men när den är brevid mig i farten, gick allt i slow motion, och han vände huvudet mot mig, på ett riktigt läskigt sätt. Det var ingen vanlig person det där.. Jag var påklädd igen, och började springa. Jag var tvungen att ta mig därifrån, jag sprang genom buskar, övergångsfält och mellan människor. Jag hoppar över ett staket, springer mot busshållplatsen. Jag ser hur bussen stänger dörren och kör.. Jag stannar till, och springer mot den lilla extra platsen dom hade satt en liten bit bort. Jag kommer fram precis som när bussen gör det. Det är en liten kö, en tjej frågar om bussen går till danmark, vilket den inte gör. En går in, hon ska till Ystad. Fastän jag har kort någonstans letade jag fram en tjuga.. Skurup tack. Hon gör en välkomnande gest och säger, stig in. Jag är Helt säker på att tjejen som skulle till ystad sa, du får sitta här om du vill, när jag redan hade satt mig ner. Vi hade ögonkontakt nämligen.

Men, så pep ju klockan, och jag hamnade här.. jag fryser som fan, dricker cola som fått stå några timmar. Mums :3

Allt är som ett enda stort misstag.. Nånstans på vägen gick allt fel, den nyfunna glädjen försvann. Oväntade känslor bedövades med sex och sprit, snabba fix och mer av allting. Alla pinsamma möten med pojkvänner, expojkvänner och föräldrar. Ilande tystnader vid frukosten, när man måste ha i sig nånting, för att ens kunna komma därifrån. Främmande tågstationer och vinglande gator.. Ansikten jag inte känner igen, namn jag inte kommer ihåg. Efter en se på dig själv dag, tog allting slut. Jag ville inte längre.. jag behövde det inte.

Jag lät samtalen ringa ut, tills dom slutade ringa helt. Det är bara en sak jag saknar.. en person. Vi låg hela nätter och pratade, hennes hand i min. Hon försvann en dag.. telefonen uppsagd, lägenheten såld. Jag vet fortfarande inte var du är, vem du har blivit.

En annan sak jag tänkt på är, jag har inget här. Visst jag bor här, går i skolan här, och jag känner människor lite runt omkring. Men det är så bräckligt, så inövat och konstigt.. jag skulle lämna allt, om jag bara kunde. Jag märkte det på nyårsafton, det slog mig. Det enda jag har att längta till, är sommaren och Italien. Jag skulle kunna lära mig språket, stanna kvar.. det enda som finns kvar här är hemska historier, rykten och människor. Det som är mest konstigt egentligen är att saker som har hänt, påverkar mig inte ett dugg. Saker som Inte har hänt däremot, det är det som spökar. Människor som aldrig träffat mig, som tror att dom vet vem jag är. Vet vad jag känner, vad jag har "gjort". Människor som varnar sina kompisar för mig, berättar vilket svin jag är. Människor som inte ens sett mig i ögonen, människor som är så J*vla meningslösa. Men äh.. jag är bara trött på det.

Jag kommer fortfarande ihåg det, jag kan nästan känna det nu. Du ligger brevid, din doft omfamnar mig.. Min arm under kudden, och din varma rygg mot mig. Björk, Possibly maybe. Det var väldigt mycket björk när du va här.. Jag kände i hjärtat, det här är fel. Av nån anledning var det ändå rätt.. Du gav mig glädje, och enorm olycka. Du har förstört och ärrat mitt liv, och tyvärr är du inte ensam. Du vet sanningen, du har till och med bett om ursäkt, ändå sprider du lögnen. Lögner jag fortfarande får stå försvara mig för..

Till den som ser dig, säger jag bara: Spring. Spring för ditt liv.

När du satt mitt knä, kände jag allting. Ditt hår mot min kind, din värme, din lukt. Det konstiga är att jag kommer ihåg din lukt.. jag känner den fortfarande. Min hand gick sakta ner för din rygg, fingertopparna gled sakta och försiktigt. Du var här på riktigt, en stund Angelica.. det var.. hem.

30e November. Snart är det december.. Mer snö, värre kyla och halka. Sena kvällar liggandes i snön, varma leenden och varm choklad. Förfrusna fingrar och blöta strumpor, röda näsor och.. lussebullar. nybakade och varma, några utan russin, några med dubbelt så många. Julafton. min daniel, min tessi, min martin och min kevin, min mamma och min pappa. dom är mina allihopa. Bara en person saknas.. Johanna. Du är redan en i familjen, och det hoppas jag du vet.

Klockan är snart fyra, och jag kom precis hem. Andra gången jag går ifrån mitt inatten.. Jag försökte prata med dig innan idag. Du sa att jag inte behövde säga något, jag visade det ändå. Fan.. det här skulle inte vara något ju. Från början kändes det som att det var jag som var utnyttjad. Det känns tvärt om nu, det känns i hela mig.

Är snart i duscen, ska skölja bort din lukt och min skam. Vi kanske ses nån gång igen..

Hjärtat började slå hårdare och hårdare, nästan effedrin-hårt. Andningen kom ikapp.. Frös, var för varm. Vad tomt allting blev..

Darling you got to let me know
Should I stay or should I go?
If you say that you are mine
I'll be here 'til the end of time
So you got to let me know
Should I stay or should I go?

It's always tease tease tease
You're happy when I'm on my knees
One day is fine, the next is black
So if you want me off your back
So come on and let me know
Should I Stay or should I go?

undermyskin

jag vet inte om det är morgonkylan, eller nånting annat. det känns.. varför går du in på mig? om det bara är att kolla adressen till bloggen, kopiera den och ha den nån annanstans, snälla.

ohwell. varmdusch, frukost. sen värme

jag tog bort det sista idag. ditt foto, dina kläder du lämnade. fotot tittade jag inte på, dina kläder la jag i en påse så fort jag bara kunde. det sista plagget, det tittade jag på en stund. det hade fortfarande din doft.. i en halv sekund var jag i ditt rum.

allt jag har kvar nu är alla miljoner bilder på dig och oss på datorn. jag orkar inte ens titta på dom. jag vet inte vad jag ska göra..

Jag har sovit som att du ligger brevid. Jag har vaknat flera gånger av värmen, vänt på kudden och somnat om. Är uppe i tolv timmar sömn nu, och känner äntligen mig pigg. Kroppen är fortfarande avdomnad på vissa ställen, men jag är vaken. Jag hör, jag ser, jag känner. Jag minns.. tolv timmars drömmar.

Ex som var häxa, kusin som var kär, en otroligt konstig tjej som hämnades för att jag hade ringt en kvart senare än vad jag skulle gjort. Hon hade låst in mig och några andra, förgiftat maten och vattnet och lämnat oss där. Hon lämnade in några överaskningar då och då, som var lika hemska som resten av stället. Långt senare när vi lyckades ta oss ut därifrån, förstod hon inte varför jag inte ville vara med henne. Vi hade varit på två dejter, och hon betedde sig som en psykopat. Jag var så arg och uppgiven när jag kom ut därifrån, så jag åkte därifrån (på rullskridskor med sulor av ostbågar). Jag kom inte långt, hade ingen lust för nånting längre. Jag la mig på gräset, hon kom dit, la sig brevid och höll om mig. Viskade ett förlåt, och pussade mig på kinden. Konstigt nog blev allting okej efter det där..

Jag, min bror och någon annan skulle cykla genom Australien. Ända fram till Sidney. Vi mötte jättekonstiga människor och jag är otroligt säker på att en hade ödletunga.

Jag var i usa, i nån storstad, kvittar vilken. Träffar på mina kusiner, råkar sno min farbrors ringar när jag skakar hand med honom. Vi går och pratar för v i skulle åt samma håll, så hamnar vi bakom några 12åringar som tänder eld på tändstickor, ett paket åt gången.

Jag var fastkedjad i en sten, som släpptes ner i en djup upplyst pool. Ingen panik alls, ett leende på läpparna. Jag sjönk, stenen nådde till slut bottnen, och jag var helt still. Mitt hår stod ut åt alla håll, mina ögon hade en tom blick. Jag tittade på kedjan, och såg att jag kunde dra ut min fot därifrån, så jag började dra. Simmade långsamt långsamt uppåt, passade på att andas medans jag kunde. Jag kan alltid andas under vatten i mina drömmar, det är något jag alltid velat. .

Östersund, Nina. Världens finaste leende och ögon som säger mer än munnen. Jag gick av tåget och möttes av dig.

Jag var på ett flygplan, där det gick på en terrorist. Han såg ut som en typisk svensson, överviktig kritvit i ansiktet, kostym och en liten bärbar dator. Helt plötsligt fick han spunk och skrek att han skulle spränga planet i bitar. i drömmen hade jag världens huvudvärk så jag sa åt honom att hålla käften. Det funkade ju inte såklart, så jag tänkte att jag skulle åka genom planet, för att komma ut. det funkade.. :O jag föll sakta ner mot marken, landade och gick vidare. mewant.


och förrutom drömmarna jag haft, jag fick Coldplay skivan av sara. me love. saknas några låtar bara..

Halvor glider ifrån varandra. Gnuggar ögonen, dom sitter fortfarande ihop. Har suttit i fönstret och tittat ut nu ett tag. Ett bra tag, börjar kännas som att himmelen får färg. Vågar inte gnugga ögonen för då försvinner den.

Jag gjorde musik idag. Sov ingenting på natten så det var skönt att piggna till lite. Låten är nästan färdig, jag vill spela den för dig, för många. Hela världen ska lyssna, jag ska göra ett intryck. Ni kommer aldrig lära känna mig, men ni kommer ihåg mig ändå. Det där speciella.. Snart så.


Dom senaste två veckorna har jag knappt pratat med någon. Det har varit.. skönt tror jag. Vissa känns totalt meningslösa och vissa har jag inget gemensamt med längre. Dom vet nog om att det inte finns något kvar, det kan inte bara va jag som känner det.

Del 1.
Jag var kalle Anka, jag hade den berömda sjungande ankan. Men det var bara en bluff.. det var bara en uppblåsbar anka, med en flöjt där inne. Jag använde luften där inifrån för att få fram ljuden den gjorde. Bara en förstod vad jag höll på med, bara en.

Del 2.

Jag var hos mina kusiner, dom var jättekonstiga. Jag mådde inte så bra, så jag skulle bara dit och sova så jag kunde må bättre igen. Dom vuxna där betedde sig konstigt, som troll som väntade på att få äta upp en. Tröttheten och illamåendet försvann, så allt jag väntade på nu var att mina föräldrar skulle hämta mig. Vi gick ut till garaget, där deras nya pappa stolt visade upp sin söndriga lila ferrari. Alla glasrutor, allt på insidan var söndrigt.. men plåten var okej. Han skulle bygga upp den igen sa han. Barnen var vakna, och sprang runt och lekte. Jag blev fast på undersidan, och tog en liten gitarr och spelade med ena barnet. Det fanns nästan ingen luft kvar där inne, och jag kände mig tröttare och tröttare.. då kom deras nya pappa och lyfte upp bilen, och frågade varför jag hade gjort sådär. Yrt berättade jag hur bilen hade ramlat ner över mig, och att pojken där med basen hade hållt mig sällskap. Han skrattade och sa att det där va näcken. ehm?
Min mamma kom snart därefter, hon hade tagit körkort. Hon körde på fel sida av vägen, och berättade att så fick man göra ibland. Hon sa också nånting konstigt om deras nya pappa. Han hade köpt bilen ny, och sen kvaddat den för att säga att han hittat den billigt..

Del 3.
Det var intergalaktisk tävling, om vem som kunde få fram snabbast 486 jordprodukter. Det var 486 mycket speciella varor, och alla fick en individuell lista. Jag, Svampbobfyrkant och min vän (tyvärr inte min riktiga)Bubbel, den rosa Bläckfisken. Egentligen var han ingen bläckfisk alls, han kunde göra sig till vad som helst. Just nu var han nånting med många armar, för att vi skulle göra det här så snabbt som möjligt. Vi gick in på en stoooor affär, och började med vår lista. Två apelsiner, tre hekto kaffebönor.. osv. Vi lyckades få fram alla 486 saker från just den affären, och kom fram till kassan. Vi lämnade fram allting, och killen i kassan började dra allting. Så sa han priset, 3526 kronor. -Oj jag har bara 240 med mig.. Managern kom direkt. Killen i kassan visade kvittot för honom, han tog på sig glasögonen och log jättemycket och sa, dom är här. Dom berättade att vi skulle få allting gratis så fort vi gått med på en intervju, vi hade vunnit en hemlig tävling.
Bubbel viskade om att nånting var skumt med det här, men vi gick med ändå. Vi kom in i ett rum där dom sa, vi kommer om en liten stund. Bläckfisken gjorde sig till en telefon för att vi skulle kunna komma ut därifrån ifall att, men dom bröt linjen direkt.

Vi satt där.. väntade. pratade massor om minnen och sånt. Jag såg att hans telefonsladd fortfarande var inkopplad. Jag gick och drog ut den, och sa att dom säkert lyssnade på vad vi sa. Tyvärr hade jag rätt, precis efter jag dragit ut hörde vi ett skrik, och dörren slogs upp. Ni kommer aldrig komma härifrån, Aldrig!
i bakgrunden hörde vi bob marley från övervåningen
han stängde dörren och vi började prata om att komma därifrån. Bubbel gjorde sig till ett papper och sköts under dörren. Han öppnade till mig, och vi började klättra. Vi klättrade utanför huset, på byggställningen. Vi kom närmre musiken, Bob hade tagit en paus och en tjej sjöng istället. Vi satte oss i soffan brevid, och jag fick micken. Jag började sjunga om att jag kom till jorden med stort rosa fluff, och om vilka svin som hade lurat oss..

och låten jag vaknade till: bob marley, i shot the sheriff.

Del 4, tyvärr i vaket tillstånd.

Mina planer blev förstörda, nästan utan ett ord från dig. Mina försök att rädda dom var meningslösa, du svarade aldrig. Du kommer nog inte göra nånting idag heller, varken skriva eller ringa. Det kommer passera som om det bara var en tanke, en dröm. Du minns nog inte längre. För jag vet inte vad du håller på med längre..

Ouch. Var det nåt jag sa?

Wow.. det krävs inte mycket för att dagen ska förändras helt och hållet. Först från normal, till hemsk, till underbar, till normal igen. Hör två citat i huvudet två gånger om dagen. 1; 26.. hah. 2; Det där var den argaste på nära håll jag nånsin hört.

Om du inte ser varför det blev underbart till slut, så är du nog rätt blind.. Har fortfarande ont efter tre timmars leende. Vet du vad din röst låter som? Värme.. Leenden. Glädje tillomed.
Men ett tips! Låt inte samtalen avsluta sådär. hemskt ju..

ha det så kul på ikea, låt inte tåget tråka ut dig.. :)

Såg precis en underbar film, den fick mig att skratta och drömma mig bort. Visserligen handlade filmen om en familj med död mamma och pappan i fängelse, och skaffade dom inte ihop 15000 på två veckor skulle dom alla dö, så var den rätt bra ändå. Låter som en bra film va? Mitt i allt kommer pappans engångsligg, med en liten flicka brevid. hon säger: Hälsa er far att hans dotter mår bra, så bara går hon. Det visade sig att hon hade bra sångröst, men otroligt dåligt självförtroende. Dom börjar leka och sjunga jättemycket, och den ena killen lyckas tillomed rädda en tjej från ett svin, så hon flyttar in där och blir bästa vän med den lilla tjejen. Saara heter hon förresten.

Pärlor och svin. Orginal titel, Helmiä ja sikoja

well the truth is.. i miss you. terribly. sådär jag sa det.
drömde om oss igen. vi gick och höll hand, vi skulle tydligen hem till någon. ditt bruna hår flög i vinden, och mitt flög knappt alls.. jag var annorlunda, du var annorlunda. jag log mycket, och du log ännu mer. dina ögon glittrade i höstsolen, det var nästan som att man glömde tid och rum när man tittade..

jag spelade för dig, du fick mig att glömma ord och ackord. du frågade varför jag inte spelade som jag gjorde när du stod utanför ytterdörren. -jadu.. det är bara du.
berättade att jag kunde spela för hela världen, få rätt på varje ackord, varje ord varje ljud, men för dig skulle jag göra fel hela tiden.

nån annan än jag som tänkt på
varför jag bara drömmer i sagor?

Du kanske inte tror mig när jag säger att jag drömmer om dig så ofta som jag gör, men det gör jag verkligen. Inatt låg vi och tittade på varandra, och du anar inte hur mycket jag längtar..

Lagade våfflor inatt. Supergoda, men jag åt minst fem stycken. Konstigt nog var jag inte sådär äckelmätt som man brukar va efteråt, dom där våfflorna behövdes. Hoppas nästa våffla jag gör är bredvid dig. Ska jag verkligen ta med våffeljärnet? :p

Hörde en sak innan jag somnade:
Jag är som ihoptryckt papper, kan inte bli perfekt igen

Vaknade och kände mig jättekonstig i halsen, skrev ett kort mail till min handledare om att jag var sjuk. Fick svar fem minuter senare, jaa det är okej men ring ni lite tidigare nästa gång. hm.. han är så mesig när han skriver på datorn, medans på riktigt kan han va hur tuff som helst.

Well, ännu en dag där det är lite vitt runt tatueringen, men den är verkligen skitsnygg. OCH GUD vad skönt det är när man tar på armen där ^^, känns som evigheter sedan. Kom på en konstig sak medans jag betalade för maten idag.. det var längesen jag log åt någon, helt utan anledning. jag brukade va trevlig, mot nästan alla. sen.. jag vet inte. för att skydda mig? har gått runt med ett utryckslöst ansikte, förrutom ett par arga ögon.

skäms lite över det. bara vissa som fått se mig le, ännu mindre någon som fått mig att va glad. tänker ofta på dom ögonblicken, dom som hänt på riktigt, dom som hänt över internet. dom brukar värma.. inte så mycket idag bara. idag har mest varit piss.

heh.. jag saknar Daniel. kom att tänka på honom igår, hur rätt allting kändes när han jag och johanna satt och pratade, eller när vi satt och spelade gitarr. tycker verkligen om hur man ser på henne att hon älskar att ha det så.. speciellt när vi alla tre känner så. dom ska flytta ihop snart. historian om hur dom träffades är hur speciell som helst :D kan skriva ner den.. imårn. han fyller år idag, ska ringa och gratta honom, och säga åt honom att antingen kommer dom ner, eller så betalar någon min resa så jag kan komma hem till dom. det skulle göra mig glad..

så jag startade en insamling idag! eller två faktiskt. ni kan donera till vilken av dom ni vill, gärna båda.

  görchirstopherglad
här kan ni donera precis vad som helst, allt från pengar och saker, till kramar och leenden. kramar och leenden går ju direkt till mig, det värmer ju direkt. men pengarna och sakerna, bidrar till min resa uppåt, till rummet jag tror jag kan bli riktigt lycklig. inte glad, utan Lycklig.
har änsålänge 15:-

  gechristopherenklippning
här är det bara pengar som räknas. ni får gärna ge förlag, men såklart är det ändå jag som bestämmer hur det ska se ut.
likadant här har jag 15:-
ändrat. fick 5:- av daniella :p

Hah, vaknade av att jag kände mig smutsig. Gick till duschen och tog fram allt jag hittade; tvål, schampo, balsam, till och med nån fuktkräm för huden. Allt jag gjorde kändes jättekonstigt, ända tills jag var helt färdig. Lättnad, det kändes i hela kroppen. Gick ur duschen, torkade mig och tittade mig i spegeln och såg nånting jag inte trodde jag skulle se. Fan va snygg jag är inatt.. ;D tänkte att jag får passa på att ta en bild eller två åtminstone, medans allt kändes så rätt.

Klick, och ett klick till. Sen tittade jag mig själv i ögonen och tänkte, det behövs inga bilder. Finns ingen kamera i världen som kan visa vad jag ser.

Men dagens bild, och dagens kommentar till bilden: jagälskarsuddigabilder

Om några veckor, är det lov. Jag vill att du är här, men jag vågar inte fortsätta prata om det. Det låter redan som att det inte kommer hända, det lät för bra för att va sant redan från början.. Vad betyder det när man inte ger upp? När jag är ute och går tänker jag ofta att det inte gör något om bilen där borta kör över mig eller inte. Det är ju så, det gör mig egentligen ingenting, oftast är vad som helst bättre än vad det är just nu. Jag stack till skolan, fastän allt var som det var. Antingen det eller åka hem igen. Varför åkte jag inte hem då? Det vore att ge upp.. ger jag upp finns inget kvar.

vetdu.. jag tänker på dig. du ler mot mig i mina tankar, och ger mig en kyss på kinden. jag tar av din mössa, och ger dig en lång kram..

Charlie and the Chocolate Factory!! Otroligt skönt att höra ditt skratt, och längesen jag skrattade också tydligen. menmen ((:


bara korta notiser dom senaste gångerna, men det duger väl ändå? inte som att nån läser. :)